Til hovedsiden
  Heim  >  Nytt 2018  2017  2016  2015  2014  2013  2012  2011  2010  2009  2008  2007  2006  2005  2004 
 Des  Nov  Okt  Sep  Aug  Jul  Jun  Mai  Apr  Mar  Feb  Jan 

Nytt Jun 2010

Fjellet ved Ivar Orvedal
Onsdag 30.

Gustaf Fröding
Onsdag 23.

Diktbøkene hittil 2010
Tirsdag 22.

Fløgstad og Argentina
Søndag 13.

Kunsten sine grenser
Tirsdag 8.

For backlist 30 %
Lørdag 5.

Samtale med Dante
Onsdag 2.

Onsdag 23. Juni 2010

Gustaf Fröding

Til ære for svenskane, som feirar Gustaf Fröding, skal eg sitere opninga av Balen, som handlar om eit ball i Värmland, og Fröding er ikkje nådig mot seg sjølv og mot dei svenska militærkåren:
Balen

En hjältedikt.


I.

Det var en gång, när jag var mycket ung,
då varje möda var mig lång och tung,
och på bohêmens alla vägar drev jag,
Childe-Haroldsdikter skrev och sönderrev jag,
ibland i sorg och punsch bland vänner smalt jag
och stundom slösade och stundom svalt jag
och gick och drömde dumt om guld och lager,
tills jag blev sjuk och ful och gul och mager.

Det var en gång, det var en Oskarsbal
en vinterkväll i stadens festlokal.
Jag stod vid dörrn, jag hade lånat fracken,
den var för lång, för vid, för hög i nacken,
mitt skjortveck, styvt och stärkt och brynt i tvätten,
stack prydligt av mot vita halsrosetten,
en knapp var borta, ena klacken sned,
min själ i olag, mitt humör ur led.

Och runt omkring mig trängdes stadens crême
i all sin prakt provinsiellt förnäm,
vår överhet stod klädd i guldgalon
kring länets hövdings ståtliga person
och vasariddarne av handelskåren
kring vår senator, brännvinsadvokaten,
och i en vrå stod major Gyldenstorm
och kapten Adelfeldt i uniform,
och här och där en löjtnant, rak och grann,
gick vridande mustaschen av och an,
och här och där det stod en skock civila
i väntande och stelt på stället vila.
Och utmed väggarne satt tant vid tant
i gult och gredelint och annat grant
och tyllomfluten, brokigt skiftande,
satt flicknoblessen, makligt viftande
med fläktorna kring sina unga drag
i flickförnämt och nådigt självbehag.

Som världserfaren kritisk pessimist
jag fann det hela tomt och fult och trist
och kände oro för min sneda klack
och för min lånade fördömda frack
och tänkte: «Det är dumt att gå på bal»
men vänta, länets hövding håller tal.
Champagnen dracks, det ljöd «en enkel sång
ur svenska hjärtans djup en gång.»


Dette er altså del I, og tilsaman har diktet, som opnar diktsamlinga Nya dikter etter kvart 10 nummererte delar i kvart sitt eige distinkte rytmiske versmål. Heile diktet følgjer samstundes ei lengre soge med fröken Elsa og eg-personen som hovudpersonar. Og diktet er vel noko heilt utan like i nordisk poesi. Ein annan ting: Eg merkar for eigen del kor underbart lett det er å slå rett over i hovudet mitt til svensk...

Å vinne fram i det stive svenske standssamfunnet låg ikkje for den sjølvstendige Gustaf Fröding. Det viktige for oss er at han blei fødd inn i adelege/militære familietilhøve utan å ha lyst - på nokon måte - til å følgje opp den kursen; han brukte til dømes opp arven etter ein far som gjekk bort tidleg, det var ein arv etter notida sin målestokk på 1 million kroner, i løpe av eit år, blir det sagt, på ingen ting!

Her kan du lese resten av diktet Balen.


Og her er ei norsk utfordring på å feire Fröding også i Noreg .