Til hovedsiden
  Heim  >  Nytt 2018  2017  2016  2015  2014  2013  2012  2011  2010  2009  2008  2007  2006  2005  2004 
 Des  Nov  Okt  Sep  Aug  Jul  Jun  Mai  Apr  Mar  Feb  Jan 

Nytt Nov 2007

Søppel er filosofisk
Tirsdag 27.

Tverrkulturelt og tverrestetisk
Onsdag 21.

Bra med årbok for litteatur?
Tirsdag 20.

Sjokk i bokhandel og bibliotek
Søndag 18.

Den russiske revolusjonen i 1917
Torsdag 8.

Konseptpoeten Kenneth Goldsmith
Torsdag 1.

Torsdag 8. November 2007

Den russiske revolusjonen i 1917

I går var det 90 års-jubileum for den russiske revolusjonen i 1917, altså no i november, noko som etter den divergerande russiske kalenderen blei kalt og blir kalt for «oktober-revolusjonen». Denne sto da Lenin i spissen for, dette veit mange: Lenin og bolsjevikane.

Ein av fleire poetar som helsa revolusjonen velkommen, og den mest kjende av dei, var nok Vladimir Majakovskij, «futuristen» Majakovskij. Eg nemner dette her fordi eg har sagt offentleg, m.a i Dagbladet sin presentasjon av meg som poet, at Majakovskij var ei inspirasjonskjelde for meg. Ein enda større fan av Vladimir Majakovskij enn meg var nok Martin Nag.

Poeten Majakovskij var framme fleire gonger i tidskriftet Profil sin avantgardistiske periode 1968-69. Dette blir ei kort markering, men det blir plass til diktet


Ett gott förhållande till hästar
Slag av hovar
sjunger liksom:
– Grip.
Grav.
Grop.
Grupp. –

Drucken av vind,
skodd av is,
halkade gatan,
hästen dråsade
på sin länd,
och genast
trängde sig nyfikna
en efter en,
som kommit till Kuznetskij för att svänga med byxbenen,
skrattet ekade, slamrade:
– Hästen har fallit! –
– Den föll, hästen! –
Kuznetskij skrattade.
Bara jag ensam
blandade inte min röst med skränen.
Jag gick fram och jag ser
hästens ögon...

Gatan kantrade,
flyter sin egen väg...
Jag går fram
och ser –
stora droppar en efter en
rullar längs nosen,
försvinner i skinnet...


Och något slags allmän
djurisk sorgsenhet
flöt ur mig och stänkte,
sögs upp i sorlet.


”Hästen, låt vara,
häst, hör på mig –
varför tror ni er vara sämre än dessa?
Barn lilla, alla är vi en smula hästar,
var och en av oss är häst på sitt vis.
Kanhända
– hon var gammal –
inte i behov av daltande,
kanhända fann hon min tanke lågsint,

men
hästen
spratt upp,
ställde sig på benen
gnäggade
och gick iväg.
Hon viftade med svansen.
Rödbruna barnet.
Kom fram glad,
ställde sig i spiltan.
Och hon fortsatte tycka sig
vara en fölunge,
att leva var värt,
och värt att arbeta.


(1918)
Fotnot: ”Kuznetskij” syftar på gatan med det namnet i Moskva
Översättning: Annika Bäckström
(Sitert etter LoTidningen 7/9-2007)