|
Charles Baudelaire og albatrossen
Søndag 5. November 2006 |
|
|
Har du lyst til å lese ein fantastisk sonett av Charles Baudelaire på svensk? Ja, det kan vel hende. Her er iallfall dei to opningsstrofene frå ALBATROSSEN, henta frå den mykje omtalte Det ondas blommor:Matroser tar ibland för nöjen skull tilfånga
sydhavens albatrosser, stormfåglar som svävar
tyst över bittra djup och makligt under långa
resor som sällskap fölgjer skeppens akterstävar.
När dessa konungar av högblå rymd man tvingar
på fartygsdäcket ner, de annars oförvägna,
dä släpar de erbarmligt sina stora vita vingar
som åror på var sida, skrämda och förlägna.
Eg tykkjer dette er tydeleg skildra, og har samtidig ein mistanke framfor lesinga av dei neste, og siste, to strofene i diktet at albatrossen er bilete på noko:Den stolte flygaren, vad ovig nu och klen!
Vad löjligt ful, och nyss så ståtlig i det blå!
En sätter snuggan i hans näbb, och en på krumma ben
tar efter, haltande, den fångnes sätt att gå.
Poeten liknar molnens furste: skyttars pil,
orkaner ler han åt däruppe i sitt rike;
med jättevingarna på marken, i exil
bland skratt och hånfullt spe, är han en krymplings like.
Det er eit strålande bilete på poeten frå Baudelaire si side. Og eit bilete tilsynelatande så lett og ledig utført i vers. Meister for denne svenske omsetjinga er Ingvar Björkeson. Dei 95 omsetjingane hans til jamt hundre dikt i originalutgåva av Les Fleurs du Mal låg føre som «Pan-pocket» i fjor. Norli har boka.
Tillegg tatt frå nettet,
ei anna omsetjing frå boka,
À une passanteTill en som gick förbi
Bedövande och gällt ljöd boulevardens larm.
Helt svartklädd, drottninglik i sorgen, smärt och lång
passerade en kvinna mig: hon lyfte upp festong
och fåll och svängde dem med stolt, behagfull arm.
Vad smidig, ädel växt, och benet till sin form
som en statys! Jag drack i vanvettigt begär
det ljuvas eggelse, en vällust som förtär
ur ögats svartblå sky som gömde hemlig storm.
En blixt … och sedan natt! - Din blick lät en sekund
min själ bli född på nytt, o skönhet, samma stund
försvunnen! Skall vi ses i evigheten nu,
på annan plats, långt bort? Kanske ej någonsin?
För sent! Jag kände ej din väg, du inte min …
Jag skulle älskat dig, och detta visste du!
(Översättning: Ingvar Björkeson) Du kan jamføre denne omsetjinga med originalen og med fleire andre omsetjingar på svensk og engelsk .
|
|
|
|
|
|
